Portal - .easec

Tidig dator ålder

På 60-talet var det inte så vanligt med datorer, då kostnaden för dessa var väldigt höga. Bara för att hyra en dator var kostnaden alldeles för höga för att de skulle vara vanliga för de flesta företagen.

Ett behov och att lösa detta behov är en drivkraft för utveckling, så också inom datorvärlden. De tidigaste datorerna vara dedicerade för en specifik arbetsuppgift och det kunde ta dagar, t om veckor att köra ett jobb. Detta ledde fram till utvecklingen av virtualisering. Utvecklingen leddes av tanken att kunna dela dators resurser  med många användare på samma gång.

När skapandet av centraliserad dator kom, så var detta de första tecknen på virtualisering. Under 60-talet var flera terminal ansluten till en större central dator vilket möjliggjorde att arbetet kunde utföras från en central plats. Att arbeta med en central plats för dator, gav möjlighet att från denna plats kontrollera all bearbetning från en central plats, om en terminal skulle sluta att fungera, kunde användare gå till en annan terminal och logga på denna för att fortsätta sitt arbete. Dock fanns det fortfarande några negativa sidor. Exempelvis om användare kraschade den centrala datorn, så gick systemet ner för alla användare. Detta ledde fram till datorer inte bara behöver kunna separera användare utan även processer som körs i systemet.

Virtualisering

1973 publicerade Gerald J. Popek och Robert P. Goldberg rapporten Formal Requirements for Virtualizable Third Generation Architectures, där de beskriver tre typer av virtualisering:

-         Type 0, där virtualisering görs direkt på hårdvara.

-         Type 1, där virtualiseringstekniken innehåller ett operativsystem.

-         Type 2, där virtualiseringstekniken kräver att det redan finns ett operativsystem.

Detta dokument ligger till grund för all virtualisering som företag och organisationer arbetar med idag och blir också, kan man säga, en delning mellan virtualisering och teknik för att särskilja applikationer eller tjänster.

chroot

1979 togs det ett annat steg med utvecklingen av kommandot chroot (change root). chroot används för att skapa en delad men isolerad miljö. Kommandot ger en möjlighet till att ändra root-miljö för en körandes process tillsammans med dess barn (children).

Detta gav en möjlighet att isolera systemprocesser till egna segregerade filsystem så att tester kunde utföras utan att påverka den globala miljön för systemet. I mars 1982 la Bill Joy till kommandot i den sjunde versionen av Unix.

Solaris Zones

2004 lanserades Solaris containers, Solaris containers skapar en full miljö för applikationen genom att använda Solaris Zones. Med zones får applikationen tillgång till användare, processer, filsystem och hårdvara på systemet. Dock kan applikationen bara se var som finns i sin egen zon.

jail

I syftet att förstå containers, får vi förflyttas oss framåt i tiden lite, till 1990-talet, när Bill Cheswick arbetade med att försöka förstå hur en cracker använde den tid som denna hade på sig i ett system. I sin undersökning byggde Cheswick en miljö som tillätt honom att analysera cracker:s tangentnedslagningar och för att lära sig dennes teknik. Hans lösning var att använda en miljö skapade av chroot och som var modifierad. Resultatet av Cheswick:s studier ledde fram till kommandon jail i Linux.

I mars 2000 (närmare bestämt 4 mars 2000), introducerade FreeBSD kommandot jail i sitt operativsystem. Även om kommandot liknande chroot så inkluderades ytterligare funktioner såsom möjlighet att isolera filsystem, användare, nätverk, etc. FreeBSD jail ger möjlighet till att tilldela IP-adress, konfigurera skräddarsydda mjukvaruinstallation och modifiering för varje miljö. Dock till en kostnad då funktionalitet för mjukvaran påverkades.

control groups (cgroups)

2006 lanserade ett antal utvecklare på Google process containers. Dessa var designade för isolering och begränsningar för resurnyttjande för process. 2007 döptes process container om till control groups (cgroups) för att undvika namnkollision med ordet containers.

LXC

2008 lades cgroups till i Linux kernel 2.6.24 och som i sin tur ledde till att projektet LXC startades. LXC står för Linux Containers och ger en möjlighet till virtualisering på operativsystemsnivå, genom att tillåta att ett antal isolerade Linuxbaserade miljöer (containers) körs på delad Linux kernel. En och var av dessa containers har sina egna processer och nätverk.

LMTCFY

2013 ändrade Google på konceptet containers, genom att göra sitt projekt Let Me Contain That For You (LMTCFY) till ett öppet projekt. Genom att använda LMTCFY, kunde applikationer skrivas för container och med möjlighet att skapa och hantera sina egna undercontainers. Arbetet på LMCTFY stoppades 2015 och Google beslöt att arbetet skulle läggas i projektet libcontainer, som Docker hade startat.

Start för Docker

"The technology was not accessible/useful for developers, containers were not portable between different environments, and there was no ecosystem or set of standard containers," Docker's chief executive Ben Golub.

Docker lanserades som ett open-source projekt 2013. Docker tillhandarhåller möjligheten att paketera containers så att de kan flyttas från en miljö till en annan. Från början använda Docker LXC-teknologien, men 2014 ersattes LXC med libcontainer, vilket ger en möjlighet för container att arbeta med Linux namespaces, libcontainer control groups, capabilities, säkerhetsprofiler i AppArmor, gränssnitt för nätverk och regelverk för brandvägg. Docker bidrar till community med globalt eller lokalt förråd kallat för registry, ett restful API och CLI-klient. Senare har även Docker implementerat hanteringssystem för kluster med namnet Docker Swarm och ett antal andra produkter för orkestrering.

.easec har ett stort antal kurser där du får lära dig allt om Docker och containers, se gärna vidare på https://portal.easec.se/moodle/course/index.php?categoryid=7